Enligt säkra källor behövde Uffe 5 försök att kroka bojen hemma hos Ola. I hård vind. Vid förtöjning efter GR kände både jag och Candert oss säkra på att kunna slå det resultat. Det blir tävling. Candert kräver rätten till bojkroken och går in i race mode. Jag får falla tillbaka i rollen som dokumentärfilmare.

Två dagar senare sitter jag med frukostkaffet mitt i den sörmländska skogen och är mycket nöjd. Femma i SRS 1. Vi har nått våra mål vad gäller resultat. Vi får se vad omdömet blir på bloggandet.

Temat för vårt race håller i sig: medvind, och lätta sådana. Vi guppar framåt norrut från Gotland. Knappt 4 knop. Vind alltså. TIdvis runt 3 knop fart, ofta lägre. Solen gassar, och vi tvingas under däck för att skydda oss från att bli allför brända. Kaffe och kaka med jämna mellanrum sitter fint. Funderar på vad vi kan offra för att blidka vindgudarna, och få dem att skicka några pustar åt vårt håll. Kaffe? Kaka? Både och?

Med hjälp av modern teknik kan vi fånga alla möjliga väderprognoser. Vi tar in många olika rapporter och diskuterar oss fram till hur vi tror att vädret skall bli. Den allmänna uppfattningen bland prognosmakarna var att vinden skulle vara sydost vi norra Gotland så här på fredagseftermiddagen (ni kan se hur vindpilarna pekar i navigationsprogrammet). I verkligheten har vinden mestadels varit nordväst de senaste timmarna, och vi zick-zackar oss fram för att hitta de små, svaga vindstråken som finns där ute.

När vi nu lyssnar på väderrapporterna och de förutspår ostlig vind för natten är vår utgångspunkt att planera för västlig vind.

Dimman har skingrats, men vinden lyser fortfarande med sin frånvaro. Obligatorisk tvagning och sedan härlig Chili-con-carne till lunch. Efter badet återvände vinden, och vi har det toppen!

Där ute någonstans är de. Konkurrenterna. Båtarna vi så gärna vill segla ifrån. Plötsligt dyker de upp ur dimman, och är inom synhåll en stund. Sedan spelar vinden oss spratt och vi får olika vindar trots att vi ligger inom 100 meter. I den lätta vinden smyger vi omkring på båten för att inte gunga i onödan. Vi talar vi lågt, nästan viskande. I bakgrunden hör vi fåglarna på Stora och Lilla Karlsö vakna till liv. Stämningsfullt och vackert. Spöklikt!

Det här inte särskilt fort det här, men vi har ialla fall fart. Vi har infört matransornering och till middag igår serverades Johans lamgryta i halvportíon. Vi hade bara 2 mål mat kvar och efter vi infört halvportioner har vi nu hela 4 mål mat kvar och allt känns genast mycket bättre.

Det råder inga till svaga sydostliga vindar för närvarande och vi seglar med spinnakern upp mot Visby.

En båt har passerat oss för motor och således givit upp, vi får se om det blir fler under dagen när vi närmar oss Visby. Det är ju där som mat, vatten och disel kan bunkras.

Kram till min fru och mina grabbar

Ola

Vi fick sova längre än planerat, och när vi väl kom upp har vi (dvs. båten) börjat röra på sig. Intressant hur referensramarna förändras; häromdagen försökte vi göra allt för att komma upp i 10 knop, men var rätt nöjda med 9. Nu jublar vi när vi lyckas sega oss upp över två knop. Med tanke på det oljelika vattnet, morgonfukten som hänger i luften och att vinden knappt går att förnimma känns det otroligt att vi närmar oss 3-knopsgränsen. Mäktigt!

Känns tveksamt om årets Gotland Runt bidrar till att marknadsföra segling som en sport fylld av fart och fläkt. Tveklöst är i alla fall att det lugnet på havet är mycket stämningsfullt och vackert.